Ärligt varar längst?

Jag vet inte riktigt varför det ska envisas med att det är bra att prata igenom saker. Vissa saker slutar i konflikt, oavsett hur intentionen var från start.
Man ska varar ärlig sägs det, jag håller med. Vissa saker håller man för sig själv för att det är känsliga ämnen, även där håller jag med. Men sedan kommer ju en del konflikter, oavsett om det är så att det upplevs som konflikt eller inte, sluta med att någon vill veta orsak. Då måste man vara beredd på att få höra sanningen.

Jag är ingen ofelbar person, inte på långa vägar, det är mänskligt att ha brister och fel. Det är även mänskligt att tycka olika. Så är det. Jag har gjort många fel och tro mig, jag har i många fall fått höra precis hur fel jag haft, precis hur korkad jag varit. Det är så man lär sig.
Jag tycker inte om att peka finger på saker och ting, för jag vet att det blir konsekvenser av det, och min man är likadan. Vi är däremot väldigt överens om att när det går till den gränsen då våra barn drabbas negativt så räcker det. Mig kan man säga mycket skit om, mig kan man titulera på många olika sätt. Jag blir troligen sårad men jag kan ta det.

Men att använda min familj som någon sorts lekstuga för att reda ut sina egna situationer är inte ok. Att se på när mina barn blir sårade gör jag inte. En gång är en gång för mycket. Att göra skillnad på folk är inte heller ok. Och även om man har olika syn på hur saker skötts så kan man åtminstone försöka förstå att det är VÅRA känslor och upplevelser vi förmedlar. Alla har vi våra egna sanningar, och att ta till sig den andra sidan hör till att vara vuxen och ödmjuk, vilket vi lär våra barn att vara.

Så nej, ärlighet varar inte längst tydligen, och vi har inga problem med att dra ett streck där det behövs. Vissa situationer kan tydligen inte redas ut, oavsett hur privata eller offentliga de varit. Men det känns så skönt att äntligen veta var respektive sida står. Att vi kan bestämma över våra umgängen som vuxna är något vi ska vara rädda om. Umgås med likasinnade så man får energi istället för att oroa sig, istället för att vara på sin vakt. Istället för att vänta på att det ska bli lättare. Ni vet alla de där motivationssidorna som sprids på sociala media? Alla de där utnämnda experter inom olika ämnen som har snitsiga bilder med mysiga motiv och ledord som ska lösa era liv? De är jättefina, men det är ni som självständiga personer som tar beslutet om åt vilket håll ni ska gå. Det kan ingen motivationsguru göra åt er. Punkt.

(Och bara för att tydliggöra: min man är nog bäst i världen, och den allra bästa pappa till barnen som man kan ha, vi har valt det livet vi har på landet, med allt vad det innebär och vi trivs, kanonbra, vi skulle aldrig vilja byta mot något annat här i världen!)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s