Saker man kunde förr

Jag blir alldeles matt av tanken på all kunskap som har gått förlorat de sista generationerna av mänskligheten. Här håller jag på som en tok att få mina gurkplantor att överleva utan att drabbas av diverse sjukdomar, jag försöker att kläcka vaktelkycklingar i rätt temperatur och luftfuktighet och allt som hör till, och jag undrar om min kaninhona som fött och grävt ner sina ungar verkligen kommer ihåg att gräva upp och dia dem små. Hur gör man egentligen med sådana saker om man inte har kunskapen från början? Learning by doing. Idag finns det internet att läsa på men det är betydligt lättare att skriva än att uppleva och märka de små skillnaderna i hur man gör och vad resultatet blir.

Idag kan jag rycka på axlarna om min gurkplanta inte tar sig, och så kan jag a) köpa en ny planta, eller b) gå till affären och köpa gurkan där (som ”vanligt”). Tanken som slår mig då är att om det nu är så svårt att få de perfekta förhållanden för gurkan (eller kycklingen eller kaninen) hur mycket fusk är det inte i det som är köpt från affären? All besprutad mat för att den ens ska bli fin nog att säljas? Lagom krokig eller lagom rak ska grönsaken vara dessutom.

Vi fick äran att förtära en gurka från gurkplantan innan den insjuknade, och det var den godaste gurkan jag någonsin smakat. Liten var den, men underbart god!

Stanna vem som helst på stan och fråga ”vad är spinn” eller ”hur länge ruvas ett vaktelägg” eller ”hur länge är kaninhonan dräktig” så lär de flesta bara skaka på huvudet eller tro att man är dum på riktigt. Men vad händer när kunskapen inte finns kvar färskt? Man kan inte googla fram en måltid på bordet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s